Var det verkligen 7 år sedan?

Denna morgon ringde min klocka en liten stund tidigare en vanligt.. Jag smööööög upp ur sängen för att inte väcka Dion, tände ljuset på födelsedagsbrickan, väckte Destiny och höjde rösten till skön sång "Ja må han leva ja må han leva" Det är alltid lika underbart att se den där mörka kaluffsen sticka upp ur täcket, de förväntansfulla ögonen,det där bus leendet och såklart.. en liten fejk gäsp för att demonstrera att han minsann visst sovit och inte alls legat vaken och lyssnat efter oss ;-)
Idag fyller min största son, mitt mellanbarn, min bebis (tills för 10 månader sen då han blev storebror) hela 7 år. Tänk att det har gått så många år sedan den där kalla onsdagen i oktober då jag gått över tiden med 13 dagar och efter en underbar och snabb förlossning kom han så äntligen kl 13.35.. Vår första son. Kissade det första han gjorde, drog ur slangen som sköterskan satt i näsan på honom och skrek. Låg sen nyfiket på mitt bröst och lät som en liten gris pga allt fostervatten han svalt.. Och med världens sötaste, plattaste näsa ;-) Som sen rättade till sig vill jag tillägga ;-)

Denna födelsedags morgon fick vi tyvärr fira utan pappa som är i Barcelona tills på söndag men det gick bra ändå. På första plats på önskelistan stod BAKUGAN och på andra och tredje plats med för den delen så det fick han såklart. 6 st bakugan bollar med tillhörande spelmatta och kort.. Lyckan var total! Det skulle självklart testas med engång.. Vilket resulterade i att vi blev ca 5 min sena till skolan.

Nu har jag varit och handlat, bakat kladdkaka och väntar snart hem födelsedagsbarnet med syster. I kväll får vi sällskap av D`s föräldrar och Dina & Emil, vi ska baka pizza, kolla på Idol och äta kakor, chips och godis.. för är det födelsedag så är det :-)

Grattis min älskade unge! Mamma älskar dig mest av allt, utan dig och ditt smittande skratt, glittrande gröna ögon och trots så vore livet såååååå jäkla mycket tråkigare ;-)