Okej..

Man kan inte alltid ha bra dagar.. så är det bara. I dag ville jag så himla gärna hunnit in till stan men efter att ha lämnat barnen och tagit hand om lillskrutten, tvätten och köket så vart klockan för mycket tyvärr. Åhhh vad jag saknar att ha närheten till stan, förut kunde jag lätt lämna barnen på skolorna, gå hem och ta det lugnt en stund OCH hinna ner till stan, träffa en kompis eller titta in på jobbet och få min dos av skratt & prat där. I dag tittade jag på klockan och fastän klockan då bara var 10:20 så insåg jag att jag inte skulle hinna. Så jag tog vagnen och tänkte att jag går några kilometrar till närmsta torg och mataffär, det var en hemskt tråkig väg men det tog faktiskt bara 30 min trots att det kändes som det dubbla. Hade som plan att köpa lite till middagsmaten och mjöl till dagens brödbakning. Och somtur var ställde jag mig vid bankomaten för att ta ut pengar istället för att betala med kortet i affären som jag ALLTID gör annars. Upptäcker då att kortet inte ligger i plånboken och ser samtidigt framför mig hur jag stoppar ner kortet i byxfickan i fredags när vi handlade istället för i plånboken.
Jaha.. Hade jag kunnat med hade jag börjat stampa på stället och hoppa jämfota så arg blev jag men det var ju bara till att gå hemåt igen.. Utan middagsmat eller mjöl. Väl hemma igen upptäcker jag att det bara är en halvtimme kvar tills det är dags att hämta barn nr 1, bara gå in och vända ungefär och sätta en mycket irriterad Dion i vagnen.. igen. Hämtar en SUR unge i skolan och går hemåt. Nu måste vi vänta på att barn nr 2 slutar för dagen och hoppas hoppas att hon kan tänka sig att gå hem själv för annars börjar det roliga om igen.. Stoppa en arg Dion i vagnen, dra med mig en SUR Damien och gå lite till..