Lååååååånga armar...

Mulen måndag och inte mindre än 2 sjuka söner hemma.. Roligare kan man ha!

Damien har varit rätt pigg men det är helt stopp i näsan och han hostar och Dion har hållt mig vaken halva natten. Han har gnällt & gråtit om vartannat och ingenting har hjälpt, tillslut gav jag upp och tog upp honom. Klockan var då strax efter 05, det var mörkt ute och stora tunga regnmoln hängde över oss. Det var inte heller bra, väckte syster vid 06.. då brukar han bli glad men i dag var det inte heller bra. I dag har jag banne mig kört hela registret..allt jag kan men inget har varit bra. Han har gråtit och skrikit , inte velat sova inte velat amma. Samtidigt ville Damien spela spel, läsa och titta på film.. jag kunde inte göra något av det, inte ens lunch fick jag tid till att göra. Till hans stora lycka för istället fick han ta en sån stor bit av äppelpajen som fanns kvar som han orkade. Äh.. Det kan väl bara vara bra för förkylningen?! ;-)

Tillslut fick jag smått panik hemma och tog med mig dom ut på en promenad.. Vi fotade höst tecken och det var inte alls svårt att hitta sådana.. Hösten är här!!

Dion somnade inte som jag hoppats på men slocknade sen i min famn, fick sen sitta med honom i famnen när han sov för att han skulle fortsätta sova en stund så i dag har armarna inte varit lediga många minutrar..

Nu ska vi iväg till svärfar som kommit tillbaka från hemlandet i dag, då kanske jag får vila armarna en stund?!