På något sätt hamnar alltid denna lille herre under stolarna.. han kryper inte än men tar sig fram ändå.. kortare sträckor. Och trots att jag verkligen tittar på honom hela tiden så kan jag inte förklara hur han gör. Här under trivs han iallafall väldigt bra och blir alltid lika lycklig när han ser att man ser honom där under :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar