Min lilla lilla kille växer så fort.. Och det är klart jag är glad för det men samtidigt så påminns jag om hur otroligt snabbt de växer upp.
Snart sitter han och surar på sitt rum för han inte får spela x-box när han vill och hur länge han vill.
Och bråkar om kläder och berättar om kompisar som säger fula ord bara för att själv få säga de där fula orden som man annars inte får ;-)
Det värsta är att man så fort glömmer hur små de verkligen varit och jag vill inte glömma.
Jag anstränger mig verkligen för att komma ihåg små detaljer från när Destiny & Damien var så här små men det är svårt...
Konstigt att man kan glömma men det är väl kanske så det ska vara.. Det finns väl helt enkelt inte plats att lagra alla minnen.
Huvudsaken är nog ändå att man njuter av nuet, just i dag..
Och det gör jag.. VERKLIGEN :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar