Hålla handen...

Nu har jag landat i sängen och tänker avsluta denna dagen med ett litet inlägg. Jag är verkligen heeeelt färdig.. och det är jag rätt ofta nu för tiden, tycker inte alls att jag hinner med. Allt runt omkring mig går i en rasande fart och jag bara finns emellanåt. Sa till D härom dagen att jag är så trött så trött och det jobbiga är att som de flesta andra kan jag aldrig sova ikapp mig och känna mig någorlunda utvilad, och det är så himla tröttsamt. Jag vet att jag borde lägga mig tidigare på kvällen men gör jag det så får jag ju NOLL egentid och det behöver jag verkligen verkligen verkligen! Ingen rör min heliga egna stund på kvällen.. så är det bara. Jag måste ha den lilla korta stunden för att ladda batterierna. De där batterierna ja.. de blir liksom aldrig full laddade, men laddar väl till 25 % kanske. Ja ja ja ..

Jag brukar tänka att vila.. det får jag göra på ålderdomshemmet ;-)

Jag hoppas jag blir så gammal, inte så gammal och hjälplös så att jag behöver ständig hjälp utan bara gammal och frisk i både huvud och kropp.

Nästan varje gång jag åker bussen till jobbet så sitter det ett äldre par på bussen, det är aldrig samma par utan flera olika. Grejen med de där äldre paren är att jag tycker de är så himla söta. De har klätt upp sig, fönat håret, tagit på sig fin pärlorna, gå bort-parfymen och sitter där på bussen förväntansfulla och håller varandra i handen. Så fint att de klär upp sig , tar varandra i handen och åker in till stan för att strosa runt en lördags förmiddag. Precis SÅ vill jag ha det när jag blir äldre.. Hålla handen med min kärlek, klä oss fint och gå på promenader. Bjuda hem barn och barnbarn på middag och fika, leka med barnbarnen och kanske ha en hund.. en allergivänlig sådan ;-)

Jag hoppas på det och att jag tills dess vilat ikapp mig och har full laddade batterier...