Tiden..

En liten bild på en liiiiiten Dion, här endast 3 dagar gammal.Både i går och i dag har mina dagar gått åt till att tänka "Åhhhh för 1 år sedan så låg jag nu på BB, för 1 år sedan hade vi precis kommit hem från BB, för 1 år sedan så satt jag och ammade i soffan och folk kom hem för att beskåda underverket, för 1 år sedan så hade jag den äran att få bekanta mig med världens sötaste fjunigaste nyfödda pojke.." Osv osv.
Har gråtit en skvätt i min ensamhet, de andra skulle tycka att jag var allt för knäpp och ingen skulle ändå förstå. Jag gråter inte för att tiden går, jag gråter för att tiden går allt för snabbt. Att de små blir stora så fort, att det inte finns en manick som kan få en att stanna tiden eller för all del en manick som kan få en tillbaka flyttad i tiden .. bara för en liten stund.
Man längtar på sätt och vis efter att baren ska bli stora, det är spännande att få se dom göra egna val i livet, utvecklas till egna individer, gå sina egna vägar, utforska livet.. Men snälla , snälla låt det ta tid för dom att växa upp!! Låt dom vara små länge länge..