Mammabloggare är vi allihopa allihopa..

Det finns ett nytt ställe på nätet.. Ett för alla oss mammor, som tycker det är kul att läsa andra mammors bloggar, utbyta erfarenheter i ett forum, läsa artiklar om saker gjorda för just oss mammor och våra familjer. Det är nåt speciellt med dessa ställen.. efter bara ett par besök så börjar man känna igen andras nick. Man hittar dagligen nya roliga , intressanta, sorgliga och ibland till och med ointressanta bloggar. Man lär sig mycket av varandra, kanske får nån fiffig inredningside, ett gott recept eller tips på hur man på bästa sätt handskas med trotsiga barn.
Och det är KUL! Det blir som ett helt nytt umgänge, ett nytt sätt att träffa vänner för livet. Kanske kommer man aldrig ses i riktiga livet men det spelar liksom ingen roll.. Vänskapen är inte mindre betydelsefull för det.
Detta nya ställe heter mammabloggarna och där trivs jag :-)
Nu letar de efter en ny bloggerska.. Och efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att pröva lyckan. Att skriva är för mig lika viktigt som att äta, sova, njuta av en promenad vid havet, skratta med mina barn.. ja you name it. Det gör mig helt enkelt lycklig :-) Det har egentligen ingen större betydelse om det är många som läser det jag skriver.. det är inte i antalet besökare lyckan ligger utan den känslan jag får efter att jag suttit och skrivit. Som om någon lyft något från mina axlar, jag känner mig lättare och har så alltid gjort.. så länge jag kan minnas. Som liten skrev jag alltid brev till kompisar, som lite större skrev jag brev till mamma så fort vi hade tjaffsat om något eller om jag bara kände mig lite nere. Och som vuxen har jag alltid skrivit till min man, när vi bråkat eller bara när vi behövt prata om något men jag inte funnit orden.. Då har pennan gjort det åt mig. Nu är jag mamma, till 3 st underbara individer..det viktigaste som man kan vara.. men inte alltid det lättaste. Man tampas ofta med mycket och starka känslor och får man inte ut dessa tankar, känslor eller frustrationer verbalt.. ja då gör man som jag.. tar fram pennan.. eller ja.. datan ;-)
Så självklart kommer jag att fortsätta skriva utan mammabloggarna men det hade varit kul att få vara med. Men tills dess fortsätter jag skriva.. för min egen skull och absolut även för min älskade pappa som jag vet följer vår vardag från andra sidan Sverige dagligen :-)